Seriefiguren Rocky handlar om Martin Kellermans egen uppväxt kring Stureplan och Hornstull i Stockholm och är således självbiogafisk. Rocky har sedan dess resulterat i en teaterpjäs (som bland annat spelades i Falun), 17 album med seriestrippar, väggkalendrar, julalbum och till och med skateboards med Rockymotiv. Dessutom publiceras serien i en mängd tidningar och tidskrifter över hela världen. 

Så det var inte underligt att intresset för utställningen och vernissaget under lördagen var rekordstort. Över 200 personer besökte galleriet och halva utställningen såldes slut redan under dom första tre timmarna. 
-Vi slog alla rekord, säger galleriets talesman John Rasimus. Och inte bara det: vår stora satsning på att vidga intresset för konst har verkligen lyckats. Nu har vi även fångat den unga publiken. 
Så visst - att Rocky is in town - gav avtryck direkt i länets konstliv. 

Att Juholt dessutom hade modet att inleda sitt tal med att ta upp kulturfrågor vittnade inte bara om hans personliga intresse för frågan, utan också om en suveränitet i hållningen: Här är en politiker som vågar börja i det som alltid definieras som politikens marginaler, och sedan lyfta det till något centralt. 
  
Jag ska inte redogöra för varje vändning i Juholts tal. Det räcker med att säga att jag - och bredvid mig min fru - reagerade med en känsla av befrielse. Äntligen en s-ledare som det hörs vad han säger, som är full av självförtroende. För att säga det mycket rakt: Jag tror aldrig att jag hört ett så medryckande och starkt tal på en s-kongress. Naturligtvis kommer han att anklagas för att vara nostalgisk och tillbakablickande, en traditionalist som är kvar i Palmeeran och som inte ens lyckats befria sig från Elvis. Så ljöd mycket riktigt tongångarna från borgerligt håll omedelbart efter talet och under söndagen fortsatte det sedan i alla stora, borgerliga tidningar. 
  
Men dessa borgerliga förminskare av Juholts tal glömmer en viktig, ja, helt avgörande sak: Detta tal hålls mot slutet av en lång, marknadsliberalt präglad era som nu på de flesta håll i västvärlden mynnat ut i permanent hög arbetslöshet, i ökad social utslagning, ökade klyftor och växande högerextremism, ja ett samhälle där politiken dragit sig tillbaka och principiellt mer eller mindre avstått från att styra utvecklingen. Hade Juholt hållit detta tal 1982 så hade det varit föga utmanande. Idag är det det. Det traditionalistiska idag, det är just den där slentrianmässiga borgerliga inställningen att marknadslösningar alltid är bättre än offentliga lösningar. 
  
I det läget, vid slutet av en lång borgerlig era som också färgat och påverkat socialdemokratin långt in i själva dess ideologiska kärna, äntrar en medelålders man från Oskarshamn talarstolen och säger något helt annorlunda. Det han sa i lördags var egentligen detta: Politik är att vilja.  Och jag tror att det var det som fick kongressalen, belägen i Stockholm Waterfront Building, att lyfta - och för en timmes tid placera hela den socialdemokratiska rörelsen i idépolitikens mitt. Juholt tog sats i en folkrörelse, i det arv av samhällsförändring och jämlikhet som det bär på - och slungade sig förbi den liberala modernitet som nu känns märkligt gammal, därför att den inte förmår lösa vår tids problem. 
  
På ryggstödet i varje säte i kongressalen fanns en ganska stor och röd skylt som på ena sidan pryddes av en s-ros och på den andra namnet Juholt och under det en mustasch. Efter hans tal var jag noga med att rulla ihop skyten och ta med den; jag pressade ner den i min frus handväska. Jag gjorde det med ett sting av dåligt samvete, eftersom det går emot alla mina instinkter att bidra det minsta till varje form av personkult. Men så kändes det efter Juholts tal: han fick oss som önskar sig en väg ut ur detta samhälle att känna sig litet större, litet mer hoppfulla. 

I ett av Sveriges största grannländer, Tyskland, har det varit val i helgen i två delstater. Det förtjänar att nämnas eftersom valen har betydelse för Sverige. De staterna är Baden-Württemberg (BW) och Rheinland-Pfalz. 
Att det var val där har styrt agerandet hos största landet i EU, tillika näst största i Nato, Tyskland och förbundskansler Angela Merkel från borgerliga CDU/CSU. 
Valet har påverkat hennes agerande så att Tyskland inte velat ha militära aktioner i Libyen. Och om det blev sådana, i form av flygförbudszon, ville Merkel att den organisation Tyskland är med i (Nato) inte skulle leda operationerna. Nu blev det en zon och Nato fick ansvaret för att leda upprätthållandet av den. 
Merkel är tysk förbundskansler (statsminister) sedan 2005 och leder sedan valet 2009 en borgerlig koalition mellan sitt parti och liberala FDP. 2005 till 2009 ledde hon en koalition mellan sitt parti och Socialdemokraterna. 
Varken valen 2005 eller 2009 gick så bra för Merkels parti som hon hoppats. Partiet kunde 2009 fortsätta regera tack vare byte av koalitionspartner till FDP, som gjorde ett bra val. 
Den borgerliga koalitionen har fört en hårdför politik med nedskärningar och utgifter för att stabilisera läget för EMU, som Tyskland är tung ekonomi i. Utöver det beslutade koalitionen att fortsätta med kärnkraften. Gällande det fick den backa efter katastrofen i Fukushima då den stoppade sju kärnkraftverks drift. 
Trots att Merkel, likt föraren av en luftballong, dumpade barlast i form av kärnkraftsvänlighet och tysk militär inblandning i Libyen för att lyfta lyckades det inte. Hennes borgerliga koalition förlorade valet i BW. I Tysklands viktiga förbundsråd, som måste godkänna lagar, försvagades därmed Merkels koalition. Oppositionen med socialdemokrater och de gröna stärktes där. 
Det sägs att det är kris för socialdemokratin i Europa. Exemplet Tyskland visar att det inte går så bra för borgerligheten heller. 

Det visade sig att det är fler som bryr sig. Nu hade jag inte trott annat för jag vet vilket arbete som läggs ner i de jazzklubbar som finns i Sverige. 
Det blev några kommentarer på webben och mycket seriösa sådana. Dessutom kom ett antal mejl och en några telefonsamtal. 
"Musikskolorna i Dalarna bör stöttas ekonomiskt, helt eller delvis för att åka på jazzkonserter med sina elever. Ge dom chansen att uppleva jazzen och detta borde ingå i utbildningen." 
Så skrev Dan Broström, OrsaMora Musikklubb. 
Det är en bra idé. Det gäller att få folk att lyssna en första gång. 

Roland Lindberg skriver: ”Angående ungdomsjazz och dess organisation vill vi tala om att Landstinget 
Dalarna Kulturförvaltning har tillsammans med de fem jazzklubbarna i Dalarna ett projekt som har namnet UNG JAZZ Dalarna. Detta projekt stöds av Statens Kulturråd genom ett bidrag för Regional Utveckling. Samtliga jazzklubbar i Dalarna har nu en ungdomsverksamhet med kontakter till kommunens musikskolor och folkhögskolor. 
Jazzklubbarna är i sig organiserade i JAZZ i Dalarna som stöds av ett kulturbidrag från Landstinget Dalarna. 
Vi är en projektgrupp som arbetar med UNG JAZZ Dalarna. Målsättningen är att bygga upp en organisation runt ungdomsjazz samt skapa kulturpolitiska kontakter med samtliga kommuners Kulturnämnder i Dalarna. 
Vi har också en hemsida där vi ger kulturpolitisk information som berör jazzmusik.(ung.jazzidalarna.se)” 

UNG JAZZ Dalarna gör ett bra jobb och man kan hoppas att dess arbete på sikt ger mer ung publik och inte bara unga musiker. Unga musiker är det ingen brist på, det är som sagt den unga publiken som fattas. Men kanske kan unga musiker dra till sig den jämnåriga publiken. Jag tror dock att det krävs att den unga jazzen kommer ut från klubbarna på ett annat sätt. Jazzen behöver höras också från andra scener, på torg, på festivaler som egentligen inte är till för jazz. 
När det ska vara något jippo i en kommun så plockar man gärna någon eller några som synts i Idol på TV. Varför inte också titta om det finns någon ung jazzgrupp i kommunen. 

Svenska Jazzriksförbundet (SJR) är en ideell organisation som organiserar över 100 jazzklubbar i Sverige. Dessa klubbar anordnar varje år över 2 000 konserter. Till detta ska läggas alla konserter som arrangeras av andra. Jazzen har en grundorganisation som är både stor och stark, men problemet är alltså hur man ska få med de yngre. Jag har inget svar, men jag hoppas att den unga publiken snart ska komma. Dock tror jag inte att det blir som under jazzens guldålder, men om vi når så långt att en jazzklubbspublik stadigt består av tio procent som är under 30 år är det alltid något. 

Det rådde stor bredd blande de tävlande. De tävlande bedömdes av en internationell jury. Berlin Radio Symfoniorkester medverkade under ledning av Marcus Bosch. 
Det var en stor bedrift som toppades med att Lars Karlin inte bara vann första pris i soloklassen, utan även var med i den ensemble drog längsta strået i ensemblespelet. Det är faktiskt första gången i musiktävlingens historia som någon varit med om att vinna i bägge klasserna. 
Framgångarna i den ryktbara musiktävlingen har också gett lite mera pengar på kontot för Lars Karlin. Han har vunnit minst 100 000 svenska kronor, men även management i flera år framöver. 
DD har sökt Lars Klarin för en kommentar men tyvärr utan framgång. Vi hoppas kunna publicera en intervju med vinnaren inom kort.