Att Juholt dessutom hade modet att inleda sitt tal med att ta upp kulturfrågor vittnade inte bara om hans personliga intresse för frågan, utan också om en suveränitet i hållningen: Här är en politiker som vågar börja i det som alltid definieras som politikens marginaler, och sedan lyfta det till något centralt. 
  
Jag ska inte redogöra för varje vändning i Juholts tal. Det räcker med att säga att jag - och bredvid mig min fru - reagerade med en känsla av befrielse. Äntligen en s-ledare som det hörs vad han säger, som är full av självförtroende. För att säga det mycket rakt: Jag tror aldrig att jag hört ett så medryckande och starkt tal på en s-kongress. Naturligtvis kommer han att anklagas för att vara nostalgisk och tillbakablickande, en traditionalist som är kvar i Palmeeran och som inte ens lyckats befria sig från Elvis. Så ljöd mycket riktigt tongångarna från borgerligt håll omedelbart efter talet och under söndagen fortsatte det sedan i alla stora, borgerliga tidningar. 
  
Men dessa borgerliga förminskare av Juholts tal glömmer en viktig, ja, helt avgörande sak: Detta tal hålls mot slutet av en lång, marknadsliberalt präglad era som nu på de flesta håll i västvärlden mynnat ut i permanent hög arbetslöshet, i ökad social utslagning, ökade klyftor och växande högerextremism, ja ett samhälle där politiken dragit sig tillbaka och principiellt mer eller mindre avstått från att styra utvecklingen. Hade Juholt hållit detta tal 1982 så hade det varit föga utmanande. Idag är det det. Det traditionalistiska idag, det är just den där slentrianmässiga borgerliga inställningen att marknadslösningar alltid är bättre än offentliga lösningar. 
  
I det läget, vid slutet av en lång borgerlig era som också färgat och påverkat socialdemokratin långt in i själva dess ideologiska kärna, äntrar en medelålders man från Oskarshamn talarstolen och säger något helt annorlunda. Det han sa i lördags var egentligen detta: Politik är att vilja.  Och jag tror att det var det som fick kongressalen, belägen i Stockholm Waterfront Building, att lyfta - och för en timmes tid placera hela den socialdemokratiska rörelsen i idépolitikens mitt. Juholt tog sats i en folkrörelse, i det arv av samhällsförändring och jämlikhet som det bär på - och slungade sig förbi den liberala modernitet som nu känns märkligt gammal, därför att den inte förmår lösa vår tids problem. 
  
På ryggstödet i varje säte i kongressalen fanns en ganska stor och röd skylt som på ena sidan pryddes av en s-ros och på den andra namnet Juholt och under det en mustasch. Efter hans tal var jag noga med att rulla ihop skyten och ta med den; jag pressade ner den i min frus handväska. Jag gjorde det med ett sting av dåligt samvete, eftersom det går emot alla mina instinkter att bidra det minsta till varje form av personkult. Men så kändes det efter Juholts tal: han fick oss som önskar sig en väg ut ur detta samhälle att känna sig litet större, litet mer hoppfulla. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Seriefiguren Rocky handlar om Martin Kellermans egen uppväxt kring Stureplan och Hornstull i Stockholm och är således självbiogafisk. Rocky har sedan dess resulterat i en teaterpjäs (som bland annat spelades i Falun), 17 album med seriestrippar, vägg...

I ett av Sveriges största grannländer, Tyskland, har det varit val i helgen i två delstater. Det förtjänar att nämnas eftersom valen har betydelse för Sverige. De staterna är Baden-Württemberg (BW) och Rheinland-Pfalz. Att det var val där har styrt a...

Det visade sig att det är fler som bryr sig. Nu hade jag inte trott annat för jag vet vilket arbete som läggs ner i de jazzklubbar som finns i Sverige. Det blev några kommentarer på webben och mycket seriösa sådana. Dessutom kom ett antal mejl och en...

Det rådde stor bredd blande de tävlande. De tävlande bedömdes av en internationell jury. Berlin Radio Symfoniorkester medverkade under ledning av Marcus Bosch. Det var en stor bedrift som toppades med att Lars Karlin inte bara vann första pris i solo...